Drejskiva vs kavel

Jag har på prov lämnat det trygga hörnet vid drejskivan. Ja, tro det eller ej! Men det är inte leran jag för stunden har valt bort utan tekniken. Det finns ju så mycket mer man kan göra som inte är drejat och för att undvika att fastna i en enda teknik så har kaveln plockats fram. Här är ett försök att göra ett fat utan den snurrande skivan. Jag har valt ut ett fat med vackra kanter. Man kavlar, kavlar, kavlar och skär ut en cirkel stor nog att läggas ut och formas efter fatets mitt. Sedan görs ett avtryck av fatets kanter som försiktigt fästs längsmed cirkeln. Bilderna är inga steg-för-steg bilder men de gör nog ändå att ni förstår hur jag menar... Nu är det bara att vänta och se. Kanske blir det fler skapelser med kavelns hjälp? Den här idén har jag hämtat ur Frida Anthin Brobergs bok Fabulös keramik som jag skrev om sist.

Det jag ändå tycker är så härligt med att dreja är att det går så fort att få saker färdiga. Vips så har man en skål, en mugg, en burk, i alla fall vid de tillfällen då det går bra. Andra gånger så säger det vips och så har man en oformlig hög. Att kavla känns visserligen som att processen sker under mer kontrollerade former samtidigt som lederna i mina fingrar inte låser sig; ändå förblir drejskivan min mani.

Fina, fina mönster!

Med något ovana händer och instabil lera skulle kanten sättas fast.

Även om det inte syns här så gick kanten sönder i flera delar. Tyvärr gjorde det att mönstret tynade bort på sina håll.